Musikpodden
, Yle Vega
Ibland kan det bli riktigt jobbigt när kompositören eller dirigenten har valt en mycket avvikande tonart för orkestern. Varför passar inte vissa tonarter för en del instrument? Och varför låter vissa tonarter mörkare och dystrare än andra? Till exempel d-dur uppfattas av många som “gladare” än c-dur. Den tyska poeten Christian Schubart lär ha sagt att “Dess-dur är en påträngande tonart som urartar i sorg och hänryckning”. Bland annat de här sakerna diskuterar musikerna Mauri Kuokkanen och Filemon von Numers, samt Mårten Svartström, och redogör samtidigt för vad en tonart överhuvudtaget är. Mauri nämner också Mozart, som gillade att stämma vissa instrument i en avvikande stämning, där strängarna blev spändare. Det här för att få mera volym och briljans i soundet. Men hur är det möjligt att spela då inte alla instrument är samstämmiga? Musiken som hörs i programmet: Blechbläser-Ensemble der Berliner Philharmoniker - 1:a satsen ur Brandenburger konsert nr. 3 i G-dur av J.S. Bach Sirkka-Liisa Kaakinen-Pilch & Tuija Hakkila - 1:a satsen, Siciliano ur Sonat nr. 4 i C-moll av J.S. Bach Osmo Vänskä & Minnesota Orchestra - Adagio ur Symfoni nr. 9 av Gustav Mahler Philippe Graffin & Nobuko Imai & Het Brabants Orkest - Sinfonia Concertante för violin och altviolin i Ess-dur av W.A. Mozart Annika Eklund - Shanghain valot Maria Schneider Orchestra - The ‘Pretty’ Road Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.
Whatsapp
X
Facebook📺 Iltapulun TV-visa
Visa alkaa mainoksen jälkeen.
-painiketta.
Lisää Koti-valikkoon.