Musikpodden

Den brittiska pianisten Joyce Hatto blev hyllad för sina pianokonserter - utan att hon på riktigt spelade en ton. Den italienska musikvetaren och kompositören Remo Giazotto sade sig ha upptäckt ett unikt verk av 1600-tals kompositören Tomaso Albinoni. Den amerikanska violinisten Samuel Dushkin däremot plagierade helt fräckt ett musikstycke av den tyska kompositören Carl Maria von Weber, men påstod att det var ett bortglömt verk av Maria Theresia von Paradis. Varför påstå att en gammal känd mästare ligger bakom ett musikstycke som man själv har komponerat? Bland annat den frågan ställer sig musikern och altviolinisten Mauri Kuokkanen och Mårten Svartström och tittar närmare på några kända fall av bluffar, påhitt och lögner inom den klassiska musiken. Musiken som hörs i programmet: László Simon - 2:a satsen “Molto Vivace” ur “Études d'Exécution Transcendante” av Franz Liszt Orpheus Chamber Orchestra - “Adagio” i G-dur för stråkar och orgel av Remo Giazotto Matteo Saccà & L’armonia delle Cetre - 1:a satsen “Preludio, Largo” ur sonat nr. 3 i G-dur av Tomaso Albinoni Christopher Warren-Green & Sheku Kanneh-Mason & English Chamber Orchestra - “Sicilienne” i Ess-dur av Maria Theresia von Paradis Frederieke Saeijs & Nino Gvetadze - 2:a satsen “Romanza: Larghetto” ur violinsonat op. 10b nr. 1 i F-dur av Carl Maria von Weber Daniel Röhn & Paul Rivinius - “Grave in the style of W.F. Bach” av Fritz Kreisler Nemanja Radulović & Double Sens - 1:a satsen “Allegro molto ma maestoso” ur altviolinkonsert i C-moll av Henri Casadesus Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.

Programvärd: Mårten Svartström.

Programvärd: Mårten Svartström.

Jazz är en bred och ofta svårbegriplig musikgenre, fylld av improvisation, oväntade harmonier och rytmer, varför den ibland kan kännas väldigt svårtillgänglig. Till skillnad från t.ex. klassisk musik och blues är jazz en levande process där mycket händer i stunden, och det är inte alltid lätt att hänga med. Men varför verkar jazz så abstrakt? Hur går ett jazzgig till? Och vad är egentligen en jazzstandard? I det här avsnittet av Musikpodden guidar jazzmusikerna Emma Salokoski och Filemon von Numers samt Mårten Svartström dig genom jazzens historia och grunder, diskuterar vanliga frågor och funderingar, och tar upp dilemmat om varför en del jazzmusik ibland stämplas som konstig eller osympatisk. Musiken som hörs i programmet: Ethel Merman - I Got Rhythm Django Reinhardt - I Got Rhythm Charlie Parker & The JATP All Stars - I Got Rhythm The Cast of Snow White and the Seven Dwarfs - Some Day My Prince Will Come Miles Davis - Some Day My Prince Will Come Bronislaw Kaper - Invitation med MGM Studio Orchestra Michael Brecker & UMO - Invitation av Bronislaw Kaper Julie Andrews - My Favorite Things ur Sound of Music John Coltrane - My Favorite Things Perko-Pyysalo Poppoo - The Price of Everything Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.

Jazz är en bred och ofta svårbegriplig musikgenre, fylld av improvisation, oväntade harmonier och rytmer, varför den ibland kan kännas väldigt svårtillgänglig. Till skillnad från t.ex. klassisk musik och blues är jazz en levande process där mycket händer i stunden, och det är inte alltid lätt att hänga med. Men varför verkar jazz så abstrakt? Hur går ett jazzgig till? Och vad är egentligen en jazzstandard? I det här avsnittet av Musikpodden guidar jazzmusikerna Emma Salokoski och Filemon von Numers samt Mårten Svartström dig genom jazzens historia och grunder, diskuterar vanliga frågor och funderingar, och tar upp dilemmat om varför en del jazzmusik ibland stämplas som konstig eller osympatisk. Musiken som hörs i programmet: Ethel Merman - I Got Rhythm Django Reinhardt - I Got Rhythm Charlie Parker & The JATP All Stars - I Got Rhythm The Cast of Snow White and the Seven Dwarfs - Some Day My Prince Will Come Miles Davis - Some Day My Prince Will Come Bronislaw Kaper - Invitation med MGM Studio Orchestra Michael Brecker & UMO - Invitation av Bronislaw Kaper Julie Andrews - My Favorite Things ur Sound of Music John Coltrane - My Favorite Things Perko-Pyysalo Poppoo - The Price of Everything Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.

Humormusik är på tapeten i Finland, mycket tack vare Humorgruppen KAJ. Men skämt- eller humormusik har komponerats och framförts framgångsrikt i både Finland och Sverige i årtionden av kända trubadurer som till exempel Povel Ramel, Cornelis Vreeswijk och M.A. Numminen. Men humormusik är en svår genre. Det är inte lätt att vara rolig och finurlig i både text och musik. Vad är det som gör att nånting låter skojigt? Och vad ska man tänka på när man skapar humoristisk musik? En finurlig text kan ju alltid vara rolig, men hur är det med instrumental musik, kan något i dess uppbyggnad få en att skratta? Bland annat de här frågorna funderar språkvetaren och ordsnickaren Jenny Sylvin, altviolinisten Mauri Kuokkanen och Mårten Svartström på i det här avsnittet av Musikpodden och lyssnar på några av våra mest kända humorartisters musik. Musiken som hörs i programmet: Cornelis Vreeswijk - Hönan Agda Povel Ramel - Balladen om Eugen Cork Bosse Österberg - Lyhörda huset M.A. Numminen - La donna e mobile av Giuseppe Verdi M.A. Numminen - Munat jäi vetoketjun väliin Gustavo Dudamel & Wiener Philharmoniker - V. De okläckta kycklingarnas balett ur Tavlor på en utställning av Modest Musorgskij Michel Villard - Ungersk dans nr. 5 av Johannes Brahms Humorgruppen KAJ - Nissan bromsa Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.

Programvärd: Mårten Svartström.

När man tänker på dansmusik så är J.S. Bach kanske inte den första man kommer att tänka på, men faktum är att den här klassiska mästaren komponerade flera verk med temat dans. I Västafrika och senare i den karibiska övärlden har rytmer och dans alltid varit en viktig del av kulturen, bl.a. för att uttrycka sig, men också för att uppnå olika extatiska sinnestillstånd. Det har även delvis varit syftet med modern elektronisk dansmusik, som trance och acid house, och en del av rave-kulturen. I det här avsnittet av Musikpodden utforskar musikerna Emma Salokoski och Mauri Kuokkanen, samt Mårten Svartström, både den klassiska hovdansmusiken, den polyrytmiska trummusiken med rötter i Afrika, samt dagens EDM-musik. Musiken som hörs i programmet: J.S. Bach - Cellosvit nr. 3 i C-dur: IV. Sarabande med Mstislav Rostropovitj J.S. Bach - Cellosvit nr. 3 i C-dur: IV. Sarabande med Maxim Rysanov J.S. Bach - Cellosvit nr. 3 i C-dur: VI. Gigue med Maxim Rysanov Adzido - Atsia Roots of Haiti - Danse Guede (Banda) Yoruba Andabo - Salsa Timba Guaguanco DJ Maksy - Whatever Lola Wants The Prodigy - Breathe A Guy Called Gerald - Voodoo Ray Faithless - God Is a DJ Helsingfors stadsorkester - Sandstorm av Darude Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.

Fri jazz är en spännande och gränslös musikstil som växte fram under 1950- och 60-talet. Här får musikerna total frihet att improvisera och skapa i stunden—men resultatet kan ofta utmana lyssnaren. Varför känns fri jazz ibland så svår att ta till sig? Improvisation är inte unikt för jazzen. Även inom den klassiska musiken har tonsättare som Leif Segerstam experimenterat med frihet och slump—till exempel genom sina ”fripulsativa” verk. Men även här kan musiken upplevas som krävande. Vad är det egentligen som gör att den här sortens musik kan kännas så otillgänglig? I det här avsnittet av Musikpodden redogör jazzmusikern Filemon von Numers och altviolinisten Mauri Kuokkanen, samt Mårten Svartström för de här olika musikstilarna, och försöker sätta fingret på vad det är som gör att de ibland kan kännas så avskräckande. Musiken som hörs i programmet: Ornette Coleman - Congeniality Cecil Taylor - Steps John Coltrane - Jupiter Leif Segerstam - Symfoni nr. 181, “Names itself when played…” Defunensemble - Feed av Sami Klemola Pauline Oliveros - Wind Horse Mandala Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.

Fri jazz är en spännande och gränslös musikstil som växte fram under 1950- och 60-talet. Här får musikerna total frihet att improvisera och skapa i stunden—men resultatet kan ofta utmana lyssnaren. Varför känns fri jazz ibland så svår att ta till sig? Improvisation är inte unikt för jazzen. Även inom den klassiska musiken har tonsättare som Leif Segerstam experimenterat med frihet och slump—till exempel genom sina ”fripulsativa” verk. Men även här kan musiken upplevas som krävande. Vad är det egentligen som gör att den här sortens musik kan kännas så otillgänglig? I det här avsnittet av Musikpodden redogör jazzmusikern Filemon von Numers och altviolinisten Mauri Kuokkanen, samt Mårten Svartström för de här olika musikstilarna, och försöker sätta fingret på vad det är som gör att de ibland kan kännas så avskräckande. Musiken som hörs i programmet: Ornette Coleman - Congeniality Cecil Taylor - Steps John Coltrane - Jupiter Leif Segerstam - Symfoni nr. 181, “Names itself when played…” Defunensemble - Feed av Sami Klemola Pauline Oliveros - Wind Horse Mandala Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.