, Yle Vega
Humormusik är på tapeten i Finland, mycket tack vare Humorgruppen KAJ. Men skämt- eller humormusik har komponerats och framförts framgångsrikt i både Finland och Sverige i årtionden av kända trubadurer som till exempel Povel Ramel, Cornelis Vreeswijk och M.A. Numminen. Men humormusik är en svår genre. Det är inte lätt att vara rolig och finurlig i både text och musik. Vad är det som gör att nånting låter skojigt? Och vad ska man tänka på när man skapar humoristisk musik? En finurlig text kan ju alltid vara rolig, men hur är det med instrumental musik, kan något i dess uppbyggnad få en att skratta? Bland annat de här frågorna funderar språkvetaren och ordsnickaren Jenny Sylvin, altviolinisten Mauri Kuokkanen och Mårten Svartström på i det här avsnittet av Musikpodden och lyssnar på några av våra mest kända humorartisters musik. Musiken som hörs i programmet: Cornelis Vreeswijk - Hönan Agda Povel Ramel - Balladen om Eugen Cork Bosse Österberg - Lyhörda huset M.A. Numminen - La donna e mobile av Giuseppe Verdi M.A. Numminen - Munat jäi vetoketjun väliin Gustavo Dudamel & Wiener Philharmoniker - V. De okläckta kycklingarnas balett ur Tavlor på en utställning av Modest Musorgskij Michel Villard - Ungersk dans nr. 5 av Johannes Brahms Humorgruppen KAJ - Nissan bromsa Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.
Tulevat lähetykset Edelliset lähetykset
- · Yle Vega
Humormusik är på tapeten i Finland, mycket tack vare Humorgruppen KAJ. Men skämt- eller humormusik har komponerats och framförts framgångsrikt i både Finland och Sverige i årtionden av kända trubadurer som till exempel Povel Ramel, Cornelis Vreeswijk och M.A. Numminen. Men humormusik är en svår genre. Det är inte lätt att vara rolig och finurlig i både text och musik. Vad är det som gör att nånting låter skojigt? Och vad ska man tänka på när man skapar humoristisk musik? En finurlig text kan ju alltid vara rolig, men hur är det med instrumental musik, kan något i dess uppbyggnad få en att skratta? Bland annat de här frågorna funderar språkvetaren och ordsnickaren Jenny Sylvin, altviolinisten Mauri Kuokkanen och Mårten Svartström på i det här avsnittet av Musikpodden och lyssnar på några av våra mest kända humorartisters musik. Musiken som hörs i programmet: Cornelis Vreeswijk - Hönan Agda Povel Ramel - Balladen om Eugen Cork Bosse Österberg - Lyhörda huset M.A. Numminen - La donna e mobile av Giuseppe Verdi M.A. Numminen - Munat jäi vetoketjun väliin Gustavo Dudamel & Wiener Philharmoniker - V. De okläckta kycklingarnas balett ur Tavlor på en utställning av Modest Musorgskij Michel Villard - Ungersk dans nr. 5 av Johannes Brahms Humorgruppen KAJ - Nissan bromsa Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.
- · Yle Vega
Programvärd: Mårten Svartström.
- · Yle Vega
Programvärd: Mårten Svartström.
- · Yle Vega
Programvärd: Mårten Svartström.
- · Yle Vega
Programvärd: Mårten Svartström.
- · Yle Vega
Programvärd: Mårten Svartström.
- · Yle Vega
Programvärd: Mårten Svartström.
- · Yle Vega
När man tänker på dansmusik så är J.S. Bach kanske inte den första man kommer att tänka på, men faktum är att den här klassiska mästaren komponerade flera verk med temat dans. I Västafrika och senare i den karibiska övärlden har rytmer och dans alltid varit en viktig del av kulturen, bl.a. för att uttrycka sig, men också för att uppnå olika extatiska sinnestillstånd. Det har även delvis varit syftet med modern elektronisk dansmusik, som trance och acid house, och en del av rave-kulturen. I det här avsnittet av Musikpodden utforskar musikerna Emma Salokoski och Mauri Kuokkanen, samt Mårten Svartström, både den klassiska hovdansmusiken, den polyrytmiska trummusiken med rötter i Afrika, samt dagens EDM-musik. Musiken som hörs i programmet: J.S. Bach - Cellosvit nr. 3 i C-dur: IV. Sarabande med Mstislav Rostropovitj J.S. Bach - Cellosvit nr. 3 i C-dur: IV. Sarabande med Maxim Rysanov J.S. Bach - Cellosvit nr. 3 i C-dur: VI. Gigue med Maxim Rysanov Adzido - Atsia Roots of Haiti - Danse Guede (Banda) Yoruba Andabo - Salsa Timba Guaguanco DJ Maksy - Whatever Lola Wants The Prodigy - Breathe A Guy Called Gerald - Voodoo Ray Faithless - God Is a DJ Helsingfors stadsorkester - Sandstorm av Darude Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.
- · Yle Vega
Fri jazz är en spännande och gränslös musikstil som växte fram under 1950- och 60-talet. Här får musikerna total frihet att improvisera och skapa i stunden—men resultatet kan ofta utmana lyssnaren. Varför känns fri jazz ibland så svår att ta till sig? Improvisation är inte unikt för jazzen. Även inom den klassiska musiken har tonsättare som Leif Segerstam experimenterat med frihet och slump—till exempel genom sina ”fripulsativa” verk. Men även här kan musiken upplevas som krävande. Vad är det egentligen som gör att den här sortens musik kan kännas så otillgänglig? I det här avsnittet av Musikpodden redogör jazzmusikern Filemon von Numers och altviolinisten Mauri Kuokkanen, samt Mårten Svartström för de här olika musikstilarna, och försöker sätta fingret på vad det är som gör att de ibland kan kännas så avskräckande. Musiken som hörs i programmet: Ornette Coleman - Congeniality Cecil Taylor - Steps John Coltrane - Jupiter Leif Segerstam - Symfoni nr. 181, “Names itself when played…” Defunensemble - Feed av Sami Klemola Pauline Oliveros - Wind Horse Mandala Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.
- · Yle Vega
Fri jazz är en spännande och gränslös musikstil som växte fram under 1950- och 60-talet. Här får musikerna total frihet att improvisera och skapa i stunden—men resultatet kan ofta utmana lyssnaren. Varför känns fri jazz ibland så svår att ta till sig? Improvisation är inte unikt för jazzen. Även inom den klassiska musiken har tonsättare som Leif Segerstam experimenterat med frihet och slump—till exempel genom sina ”fripulsativa” verk. Men även här kan musiken upplevas som krävande. Vad är det egentligen som gör att den här sortens musik kan kännas så otillgänglig? I det här avsnittet av Musikpodden redogör jazzmusikern Filemon von Numers och altviolinisten Mauri Kuokkanen, samt Mårten Svartström för de här olika musikstilarna, och försöker sätta fingret på vad det är som gör att de ibland kan kännas så avskräckande. Musiken som hörs i programmet: Ornette Coleman - Congeniality Cecil Taylor - Steps John Coltrane - Jupiter Leif Segerstam - Symfoni nr. 181, “Names itself when played…” Defunensemble - Feed av Sami Klemola Pauline Oliveros - Wind Horse Mandala Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.
- · Yle Vega
Män som sjunger högt i registret brukar främst förknippas med rösttypen tenor, men det finns också den ännu ljusare kontratenoren, och dessutom sopranisten, som båda sjunger i ett kvinnligt röstläge, dvs i alt- eller mezzosopranregistret. Inom populärmusiken är det inte ovanligt att manliga rock- och popsångare använder falsett, en sångteknik som gör det möjligt för dem att nå mycket höga toner. För över hundra år sedan fanns det dessutom kastratsångare, dvs män som kastrerades före puberteten för att bibehålla en ljus hög röst. I det här avsnittet av Musikpodden presenterar sångerskan Emma Salokoski och musikern Mauri Kuokkanen, samt Mårten Svartström, manliga sångare som sjunger högt på olika sätt, och förklarar samtidigt de olika begreppen och sångtekniken bakom dem. Musiken som hörs i programmet: Samuel Mariño - Akt 1: Son amour, sa constance extrême ur L’amant anonyme av Joseph Bologne, Chevalier de Saint-Georges Alessandro Moreschi - Domine salvum fac Pontificem nostrum Leonem av Giovanni Aldega Andreas Scholl - O Quam Tristis av Marco Rosano Jean Sibelius - Violinkonsert i d-moll, Op. 47: III. Allegro, ma non tanto med Pekka Kuusisto & Leif Segerstam & Helsingfors stadsorkester Snuttar av kända poplåtar som sjungs i falsett Jeff Buckley - Corpus Christi Carol Franzl Lang - Wenn ich jodle, bin ich glücklich Curtis Mayfield - Pusherman Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.
- · Yle Vega
Män som sjunger högt i registret brukar främst förknippas med rösttypen tenor, men det finns också den ännu ljusare kontratenoren, och dessutom sopranisten, som båda sjunger i ett kvinnligt röstläge, dvs i alt- eller mezzosopranregistret. Inom populärmusiken är det inte ovanligt att manliga rock- och popsångare använder falsett, en sångteknik som gör det möjligt för dem att nå mycket höga toner. För över hundra år sedan fanns det dessutom kastratsångare, dvs män som kastrerades före puberteten för att bibehålla en ljus hög röst. I det här avsnittet av Musikpodden presenterar sångerskan Emma Salokoski och musikern Mauri Kuokkanen, samt Mårten Svartström, manliga sångare som sjunger högt på olika sätt, och förklarar samtidigt de olika begreppen och sångtekniken bakom dem. Musiken som hörs i programmet: Samuel Mariño - Akt 1: Son amour, sa constance extrême ur L’amant anonyme av Joseph Bologne, Chevalier de Saint-Georges Alessandro Moreschi - Domine salvum fac Pontificem nostrum Leonem av Giovanni Aldega Andreas Scholl - O Quam Tristis av Marco Rosano Jean Sibelius - Violinkonsert i d-moll, Op. 47: III. Allegro, ma non tanto med Pekka Kuusisto & Leif Segerstam & Helsingfors stadsorkester Snuttar av kända poplåtar som sjungs i falsett Jeff Buckley - Corpus Christi Carol Franzl Lang - Wenn ich jodle, bin ich glücklich Curtis Mayfield - Pusherman Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.
- · Yle Vega
”Bach är bäst”, lyder ett gammalt talesätt, och enligt forskare skulle man kunna lägga till frasen: ”för att plugga till”. Mycket av Bachs musik kan nämligen hjälpa dig att fokusera bättre, eller boosta din koncentration. Forskning har visat att lugn, instrumental musik – som klassiskt, lo-fi, jazz eller naturljud – kan skapa en behaglig ljudmiljö, minska stress och frigöra dopamin, vilket gör dig mer motiverad och skärpt. Men det är individuellt – vissa blir mer effektiva med musik i bakgrunden, medan andra störs och föredrar tystnad. Musik med texter, snabba tempoväxlingar eller plötsliga ljud kan ofta bli distraherande och göra det svårare att hålla fokus. I det här avsnittet av Musikpodden berättar musikerna Emma Raunio och Mauri Kuokkanen, samt Mårten Svartström till vilket läger de hör, om hur bakgrundsmusik påverkar dem, samt spelar den musik som de anser att i bästa fall kan boosta kreativiteten. Musiken som hörs i programmet: J.S. Bach - Arian ur Goldbergvariationerna med Brian Reitzell W.A. Mozart - Symfoni nr. 41 i C-dur, “Jupiter”: IV. Molto allegro med Sir Neville Marriner & Academy of St. Martin in the Fields Frédéric Chopin - Nocturne nr. 20 i Ciss-moll med Mikhail Pletnev Maurice Ravel - Pavane pour une infante défunte med Eugène Ormándy & The Philadelphia Orchestra James Horner - Never an Absolution från soundtracket till filmen Titanic W.A. Mozart - Sonat för två pianon i D-dur, Andante med Alfred Brendel & Walter Klien Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.
- · Yle Vega
”Bach är bäst”, lyder ett gammalt talesätt, och enligt forskare skulle man kunna lägga till frasen: ”för att plugga till”. Mycket av Bachs musik kan nämligen hjälpa dig att fokusera bättre, eller boosta din koncentration. Forskning har visat att lugn, instrumental musik – som klassiskt, lo-fi, jazz eller naturljud – kan skapa en behaglig ljudmiljö, minska stress och frigöra dopamin, vilket gör dig mer motiverad och skärpt. Men det är individuellt – vissa blir mer effektiva med musik i bakgrunden, medan andra störs och föredrar tystnad. Musik med texter, snabba tempoväxlingar eller plötsliga ljud kan ofta bli distraherande och göra det svårare att hålla fokus. I det här avsnittet av Musikpodden berättar musikerna Emma Raunio och Mauri Kuokkanen, samt Mårten Svartström till vilket läger de hör, om hur bakgrundsmusik påverkar dem, samt spelar den musik som de anser att i bästa fall kan boosta kreativiteten. Musiken som hörs i programmet: J.S. Bach - Arian ur Goldbergvariationerna med Brian Reitzell W.A. Mozart - Symfoni nr. 41 i C-dur, “Jupiter”: IV. Molto allegro med Sir Neville Marriner & Academy of St. Martin in the Fields Frédéric Chopin - Nocturne nr. 20 i Ciss-moll med Mikhail Pletnev Maurice Ravel - Pavane pour une infante défunte med Eugène Ormándy & The Philadelphia Orchestra James Horner - Never an Absolution från soundtracket till filmen Titanic W.A. Mozart - Sonat för två pianon i D-dur, Andante med Alfred Brendel & Walter Klien Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.
- · Yle Vega
Varför har vissa klassiska musikstycken blivit odödliga favoriter? Vad är det med Mozarts melodier eller Beethovens rytmer som får dem att fastna och beröra århundrade efter århundrade? Är det den medryckande tonföljden, den känslostarka harmonin eller något helt annat som gör en del klassiska musikstycken så tidlösa och catchiga? I det här avsnittet av Musikpodden dyker Mårten Svartström tillsammans med sångarna och musikerna Emma Salokoski och Emma Raunio ner i musikhistorien för att analysera vad som gör klassiska mästerverk så magiska. De lyssnar på några av världens mest kända klassiska stycken och försöker knäcka koden: Vad är det kompositören egentligen har lyckats med? Vad är det - rent musikaliskt - som gör att de är så fantastiska? Musiken som hörs i programmet: Ludwig van Beethoven - Ode till glädjen ur Symfoni nr 9 i d-moll W.A. Mozart - Ouvertyren ur Figaros bröllop Charles Gounod & J.S. Bach - Ave Maria med Bobby McFerrin & Yo-Yo Ma Franz Schubert - Ave Maria med Barbara Bonney & Geoffrey Parsons Arvo Pärt - Fratres med Paavo Järvi & Estlands nationella symfoniorkester Gregorio Allegri - Miserere Mei med Nigel Short & Tenebrae Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.
- · Yle Vega
Varför har vissa klassiska musikstycken blivit odödliga favoriter? Vad är det med Mozarts melodier eller Beethovens rytmer som får dem att fastna och beröra århundrade efter århundrade? Är det den medryckande tonföljden, den känslostarka harmonin eller något helt annat som gör en del klassiska musikstycken så tidlösa och ”catchiga”? I detta avsnitt av Musikpodden dyker sångarna och musikerna Emma Salokoski och Emma Raunio, samt Mårten Svartström ned i musikhistorien för att analysera vad som gör klassiska mästerverk så magiska. De lyssnar på några av världens mest kända klassiska stycken och försöker knäcka koden: Vad är det kompositören egentligen har lyckats med? Vad är det - rent musikaliskt - som gör att de står ut? Musiken som hörs i programmet: Ludwig van Beethoven - Ode till glädjen ur Symfoni nr 9 i d-moll W.A. Mozart - Ouvertyren ur Figaros bröllop Charles Gounod & J.S. Bach - Ave Maria med Bobby McFerrin & Yo-Yo Ma Franz Schubert - Ave Maria med Barbara Bonney & Geoffrey Parsons Arvo Pärt - Fratres med Paavo Järvi & Estlands nationella symfoniorkester Gregorio Allegri - Miserere Mei med Nigel Short & Tenebrae Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.
📺 Iltapulun TV-visa
Visa alkaa mainoksen jälkeen.

