, Yle Vega
Fri jazz är en spännande och gränslös musikstil som växte fram under 1950- och 60-talet. Här får musikerna total frihet att improvisera och skapa i stunden—men resultatet kan ofta utmana lyssnaren. Varför känns fri jazz ibland så svår att ta till sig? Improvisation är inte unikt för jazzen. Även inom den klassiska musiken har tonsättare som Leif Segerstam experimenterat med frihet och slump—till exempel genom sina ”fripulsativa” verk. Men även här kan musiken upplevas som krävande. Vad är det egentligen som gör att den här sortens musik kan kännas så otillgänglig? I det här avsnittet av Musikpodden redogör jazzmusikern Filemon von Numers och altviolinisten Mauri Kuokkanen, samt Mårten Svartström för de här olika musikstilarna, och försöker sätta fingret på vad det är som gör att de ibland kan kännas så avskräckande. Musiken som hörs i programmet: Ornette Coleman - Congeniality Cecil Taylor - Steps John Coltrane - Jupiter Leif Segerstam - Symfoni nr. 181, “Names itself when played…” Defunensemble - Feed av Sami Klemola Pauline Oliveros - Wind Horse Mandala Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till: musikpodden@yle.fi.
📺 Iltapulun TV-visa
Visa alkaa mainoksen jälkeen.


